Den mest välmående regionen Lappland har ett rikt förflutet och en färgstark kulturhistoria. Platsen vid havet och älven har möjliggjort handel och turism sedan 1500-talet och regionen har vuxit till ett område med gränslös kreativitet.
Den romersk-katolska kyrkan har grundat Kemi församling redan 1329, som utvidgades till att omfatta mycket av Lappland. Den första staden i området är Torneå, grundad av Sveriges kung 1621. Kommunerna Simo och Tervola grundades 1866. Staden Kemi grundades av den ryska kejsaren 1869, då en liten del av kommunen var avgränsad som en stad. Resten av området blev landsbygden Kemi, vars namn ändrades till Keminmaa 1979. Under historiens gång har Sea Lapland ibland tillhört Sverige, ibland Ryssland och har också delats i två. Områdets ursprungliga beteckningar är Peräpohjola och Länsi-Pohja och Itä-pohja. Under lång tid kallades området också Kemi-Torneå-området. Från 2000-talet har området börjat kallas för Sea Lapland.
Sea Lapland har varit objekt för vetenskapliga forskningsresor sedan 1500-talet. De mest kända forskningsresorna är mätningen av Maupertuis jordform i Tornedalen 1736-1737 och Struve-trianguleringsmätningen, t.ex. I klocktornet i nedre Torneås kyrka 1842. Struve mätte också jordens form och längd. Mätkedjan Struve ingick i UNESCO: s världsarvslista 2005. Struve-kedjan representerar det kulturella arvet av vetenskap och teknik.
Områdena i Sea Lapland räddades från att brinna under krigen och det finns flera magnifika byggnader kvar från 16–1800-talen. Den äldsta är den gamla Keminmaa-kyrkan, dvs St. Michael-kyrkan, som stod färdig 1553 och är den nordligaste bevarade medeltida stenkyrkan i Finland. Kyrkan är också känd eftersom pastorn Rungius (som dog 1629) mumie kan ses under golvet. Rungius sägs ha sagt under sin livstid: ”Om mina ord inte är sanna kommer min kropp att ruttna, men om de är sanna kommer den aldrig att ruttna.” Lär dig mer om områdets historia